Italian Early Renaissance Sculptor, ca.1435-1488 Florentine sculptor and painter, whose real name was Andrea di Michele di Francesco di Cioni. He was a leading figure in the early Renaissance, and his workshop was a center for the training of young artists in Florence. A virtuoso metalworker, Verrocchio was primarily concerned with the spirited rendering of movement and the elaboration of detail. Many of his paintings are lost. Of the remaining panels, his hand is evident in the Baptism of Christ (Uffizi), assisted by Leonardo da Vinci. In the Pistoia altarpiece he was aided by Lorenzo di Credi. Other attributions are Tobias and the Angel (National Gall., London), two paintings of the Madonna and Child (National Gall., London; Berlin), and a Crucifixion with Saints (Argiano). Most of Verrocchio's achievements in sculpture have survived. His earlier work includes the bold group Incredulity of St. Thomas (Orsanmichele). In 1472 he designed the tombs of Piero and Giovanni de' Medici (San Lorenzo). In the same period he created the graceful Boy with a Dolphin and a lithe portrayal of David (Bargello). He went to Venice (c.1480) to work on the equestrian monument of the condottiere Bartolomeo Colleoni.   Related Paintings of Andrea del Verrocchio :. | Baptism of Christ | Equestrian Statue of Bartolomeo Colleoni | Madonna with Sts John the Baptist and Donatus Cathedral of Pistoia | Madonna with Child, | Madonna di Piazza |
Related Artists:
Prado, Blas del
Spanish, active 1545-99
Jan Vermeer
Dutch Baroque Era Painter, 1632-1675 Johannes (or Jan) Vermeer is now recognized as one of the great Dutch painters, but while he was alive he could barely make ends meet, and his artistic achievement was almost entirely ignored for 200 years after his death. Little is known about his personal life, other than he died poor and young and left behind a wife and eleven children. Vermeer is admired for his realistic style, his subtle use of color and light and his unusual and inventive brush technique, but fewer than forty of his paintings exist. His most famous works include domestic scenes such as Girl With a Peal Earring (1665) and The Music Lesson (1662-65), and tranquil landscapes such as The Little Street (1657-58) and View of Delft (1659-60). Although his actual birth and death dates are unknown, Vermeer was baptized 31 October 1632 and buried 15 December 1675... During his career he used the names Johannes van der Meer, Johannes Vermeer and Jan Vermeer
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.